- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
47

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

badade fötterna, drogo på skorna och snyggade
sig till kyrkan, karlarna stodo i klungor och
resonerade, flickor och pojkar s"kockade sig kring
stånden och framförallt kring ëtt positiv, där
något sorts utländskt djur i röd röck och lik
en gammal tysk i synen gjorde sådana krumsprång
och’ åthävade sig så tokigt att man vred sig
av sTcratt.

Positivhalaren vevade av alla krafter, det
började spritta i benen vid låten han spelade, och
tiggarna, som sutto i dubbla led från vapenhuset
och ut på kyrkbacken, började gnalla fram sina
visor i kapp med musiken. I själva
kyrkogårdsgrinden satt tjocka blinda tiggarn med hunden,
och’ han sjöng allra gällast.

’Men så ringde det till mässa, och folket slet
sig genast löst från förlustelserna, och likt en
bräddad flod strömmade det in i kyrkan. I ett
nu stodo de så packade därinne att det knakade
i revbenen, och ändå kom det nya skaror utan
uppehåll. Man knuffades och till och ined trätte,
men flertalet måste bli kvar ute på kyrkbacken
i skuggan av murarna och träden.

Det kom också några präster från andra
socknar, ocl! utan att fråga efter trängsel och solhetta
satte de sig genast i biktstolarna under träden
att höra bikten.

Inte en vindfläkt rörde sig nu och hettan var
rent olidlig, brinnande eld flödade rätt ner på
hjässorna, men folket trängdes tålmodigt kring
biktstolarna eller strövade omkring på
kyrkogården och letade fåfängt efter skugga eller
något skygd.

Hans1 vördighet hade just trätt inför altaret när
Hanka och Jozia kommo, men som det inte fanns
möjlighet att tränga sig fram ens till kyrkdörren,
så blevo de stående nere vid staketet i värsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free