- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
52

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

— Skulle- tro det, Miateusz han dängde till en
för att han inte svarade på »Pris ske Krist», så
blodet började frusta om’en och det var visst så
när att han hade givit upp andan.

— Ja det är ett så märkvärdigt mört folk det
där, de ser ut som riktigt ekvirke, men dänger
en till en med näven, sa känns det som om en
slog i en dunbolster, förklarade Mateusz lågmält.

.— Och på Skogsgårn hade de ingen tur med
sig. Den ena kon efter den andra stöp för dem.

— Ja tänk, inte en enda en hade de med sig!

— Kobus skulle kunna tala om hur det
kommet sig, slapp det ur en av pojkarna, men Klemb
skrek vasst:

— Dum du! De dog i en sjuka, det vet man
väl...

Allihop myste av skadeglädje, men ingen sade
ordet vidare, tills smeden trängde sig närmare och
utlät sig:

— Att tyskarna har givit sig av, det är allt
godsherrns förtjänst det.

— Ja för jag säljer hellre åt er om så för
halva priset, försäkrade godsherrn ivrigt, och
han började lägga ut och berätta hur han) och
hans fäder och förfäder alltid hållit ihop med
bönderna, alltid gått samman med dem...

Men då drog Sikora på munnen och sade
halvhögt:

— Gamle patron han randa mig på ryggen han
så jag minns;et än.

Men godsherrn låtsades inte höra och
fortsatte att förtälja om allt besvär han haft för
att bli tyskarna kvitt. De hörde förstås på och
höllo hövligt med, men de hade nog sinaj egna
tankar om hans välgärningar mot byfolket.

— Jo, det är just ena riktiga vänner en har,
fortsatte Sikora att muttra, så att Xlemb knuffade
på honom för att han skulle hålla sig tyst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free