- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
63

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

åtminstone för en dag slagit sig lös från alla
bekymmer.

Både storbönder oeh fattigfolk och till och
med usla tiggare förlustade sig också endräkteligen.
Kring stånden var det ett sådant myller och stim
att man knappt kunde tränga sig fram där. Värst
av alla stimmade förstås kvinnfolken, som
knuffades och armbågades för att komma fram till
borden och åtminstone få fingra och titta på alla
härligheterna.

Szymek hade just köpt Nastka ett
bärnstens-halsband, några kulörta band och en röd halsduk,
hon pyntade sig genast med det, och sedan
gingo de från stånd till stånd med armen om
varandras liv, alldeles yra av lycksalighet.

Jozia trattade efter dem, men hon bara tittade
på härligheterna som lågo utbredda på borden,
frågade vad ett eller annat kostade och suckade
tag på tag och räknade de fattiga slantarna hon
kramade i handen.

Jagna drev omkring en bit ifrån dem och
låtsades att hon inte såg brodern. Hon gick ensam,
så förunderligt betryckt och sorgsen. I dag
fröjdade henne varken de fladdrande banden eller
positivspelet eller trängseln och stimmet. Hon
lät sig föras med av strömmen, stannade där
andra stannade och fortsatte då hon fick en knuff.
Hon visste varken vart hon ville hän eller varför
hon alls gick här.

Bäst det var slank Mateusz fram till henne
och sade ödmjukt:

— Mota inte dän mig, Jagus!

— Vad, har jag nånsin gjort det?

— Ja det måtte du väl ha, många gånger!

— Du prata sånt så jag måste. Vem var det...
Hon tvärtystnade.

Jasio banade sig långsamt väg genom trängseln
åt hennes håll till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free