- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
64

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

— Och han som är här på mässan! viskade
Mateusz och pekade på ynglingen i prästdräkten,
som skrattande värjde sig, då folk ville kyssa
hans hand.

— Han ser ju ut som en herrgårdsherre. Så
fin han har gjort sig! Jag minns när han sprang
bakom korna, det var inte länge sen.

— Å inte! Inte har en sån som han vallat kor!
tyckte hon pinsamt berörd.

— Har han inte? Jag minns väl när han fick
stryk’ av klockarn en gång för att han låtit korna
gå in på Pryczeks havreåker och själv lågi och
sox\ under ett träd.

Jagna började skyggt och tvekande bana sig
fram till honom. Han smålog emot henne, men
som alla stirrade på honom vände han bort
ögonen, köpte en packe små helgontavlor i ståndet
och började dela ut dem bland flickorna och
alla som ville ha.

Hon blev stående framför honom som
fastvuxen och bara stirrade på honom med glödande
ögon, och kring de röda läpparna bredde sig
ett stilla, lysande leende.

— Där har du, Jagus, ditt skyddshelgon, sade
han och räckte henne en bild. Deras händer
möttes och flögo åtskils som om de bränt sig.

Hon skälvde till och vågade inte öppna
munnen. Han sade ännu något, men hon var som
drunknad i hans ögon och varken hörde eller såg.

I nasta nu voro de skilda åt av människomyllret.
Hon stoppade helgontavlan innanför livstycket
och stod länge och tittade sig omkring. ’Han
syntes ingenstans till, han hade gått in i^
kyrkan, för det hade ringt till vesper, men ändå såg
hon honom oavbrutet för sig.

— Han ser alldeles ut som det där helgonet,
utbrast hon ofrivilligt.

— Inget under att flickorna stirrar på’n så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free