- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
73

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

deringar, och när Witek kom springande sade
han helt vänligt:

— Se här får du en tiogroschen för att du spelar
så vackert.

Pojken sken.

— Kan du spela gudliga låtar också?

— Jag kan spela vad jag hör.

— Håhå, var räv prisar sin rumpa. Kan du
spela den här låten? Och han började gnälla fram
något.

Witek lyssnade inte ens till slut, han sprang
efter fiolen, satte sig bredvid och spelade ackurat
den låten, och sen spelade han melodierna han
just hade hört i kyrkan, så riktigt och rätt att
gubben blev helt häpen.

— Kors, du skulle ju duga till klockare, du!

— Jag kan spela allting, både herrskapslåtar
och det där de spelar på krogen, skröt pojken
förtjust och klämde i så att hönsen började kackla
på pinnarna.

Men så kom Hanka och körde i väg honom att
hjälpa Jozia.

Det var nu sena kvällen, sista aftonrodnaden
slocknade på himlen, den höga, mörka himlapällen
började glimma av stjärnor. Byn lade sig till
vila och bara bortifrån krogen hördes avlägset
skrål och musikens skrällande toner.

Hanka satte sig på förstubron, gav barnet di
och sprakade om varjehanda med tiggargubben.
Gubbtrollet kom med historier så att det osade
lögn, men hon lät honom hållas, hon tänkte på
annat och stirrade svårmodigt ut i natten.

Jagna hade ännu inte kommit tillbaka, och
inte heller satt hon hos modern. Strax efter
kvällsmaten hade hon gått ut i byn till flickorna,
men hon hade ingen ro bland dem heller. Det
var som om någon hade dragit henne vid håret,
och till sist vankade hon alldeles ensam omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free