- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
74

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

i byn. Länge stod hon och stirrade ner i vattnet,
som nu låg slocknat och dallrade för vindkårarna,
såg på de sakta vaggande skuggorna, på
ljusstrimmorna som från fönstren sträckte sig ut
över vattenytan och försvunno man visste inte
vart och varför. Sedan grep henne oron igen,
så att hon sprang i väg bort på andra sidan
kvarnen, ända ut på ängen. Den låg där svept i
dimmor som i en vit, varm päls, och viporna susade
över hennes huvud med klagande skrik.

Hon lyddes till vattnet, som från kvarndammen
strömmade ner i flodens svarta gap under de
höga, slumrande alarna, men bruset ljöd som ett
snyftande för hennes öron.

Hon tog till flykten och tittade in genom
mjöl-narns fönster, ljus, sorl, och tallriksslammer
trängde ut därifrån.

Så irrade hon från ena ändan av byn till den
andra, lik ett vilset vatten, som fåfängt letar efter
utlopp och ängsligt slår mot de oöverkomliga
hindren i sin väg.

Det var något soin frätte i henne, vad det
nu, var — längtan eller sorg eller kärlek, men
hennes ögon brunno av en torr, het glöd1 och
hjärtat var fullt av brännande snyftningar.

Hon visste inte hur dét gick till, men bäst det
var stod hon utanför prästgården. Ett par hästar
stampade otåligt utanför förstubron, det lyste
bara i ett fönster, de spelade kort därinne. Hon
stod där och tittade en stund, och sedan vek hon
in på gatan soin skilde prästgårdsträdgården från
Klembs gård. Hon smög sig skyggt fram längs
häcken, hängande körsbärsgrenar med daggvåta
löv slogo henne i ansiktet. Hon gick viljelöst,
utan att veta vart det bar, tills klockarns låga
hus spärrade hennes väg.

Alla fyra fönstren stodo öppna och det lyste
ur dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free