- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
75

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

Hon drog sig in i skuggan vid staketet och
blickade in.

Klockarfamiljen satt under taklampan och drack
te, Jasio gick av och an i rummet och berättade
något. Hon hörde varje hans ord, var
knarrning i golvtiljorna, väggklockans oavbrutna
tickande och till och med klockarns tunga andetag.

Och Jasio berättade sådana märkvärdiga ting
att hon inte begrep ordet. Hon bara såg på
honom som på en helgonbild, och som sötaste
honung drack hon var ton i hans röst. Han
vandrade oavbrutet, och än halvt försvann han
i dunklet, än dök han åter fram i ljuskretsen.
Ibland stannade han vid ett fönster, och då tryckte,
hon sig förskräckt intill staketet för att han inte
skulle få se henne, men han bara tittade upp
mot den stjärnklara himlen, och ibland sade han
något lustigt så att de alla skrattade och
ansiktena blevo som ett solsken. Till slut satte han
sig bredvid modern, och de små systrarna
klättrade upp i hans knä och hängde sig oin halsen
på honom, och han tryckte dem intill sig och
gungade dem på armarna så att rummet genljöd
av barnaskratt.

Vägguret’ slog ett timslag och klockarmor reste
sig med orden:

— Nej, nog pratat, nu är det på tid att du går
och lägger dig. Du måste ju resa i
dagbräckningen.

— Ja, jag måste väl det, mor lilla. Gud vad
den här dagen har varit kort! suckade han.

Jagnas hjärta krympte, och det gjorde så ont i
det att tårarna kommo henne i ögonen.

— Men jag kommer ju snart igen, återtog han.
Rektorn har lovat att jag skall få lov för en tid,
om vår .präst skriver och ber om det.

— Var lugn du, han skriver, jag skall be honom,
sade hon och började bädda åt honom på soffan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free