- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
92

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

han ville med mig, mitt nöt! Och nu skall jag
säga dig sanningen, om du vill höra den. Han
var så kär i mig så det kan inte beskrivas, och
dig vånna han inte mer än en gammal trasa, och
din kärlek den hade han ända uppe i halsen,
stackarn, och stötte upp’en som härsket fläsk.
Han spotta då han nämnde dig. Han var till
och med färdig att göra sig något ont bara
för att slippa se dig för sina ögon men Du ville
ju veta sanningen, och där har du den. Och
kom ihåg vad jag nu lägger till: om jag vill,
så får du en spark, om du så kyssetf hans fötter,
men efter mig skulle han ränna ända till
världens ända. Kom ihåg det, och tro aldrig du
kan tävla med mig, begriper du det, va?

Redan behärskad, nästan lugn och så vacker
att se på som aldrig förr slungade hon fram sina
giftiga ord. Själva modern satt häpen och
förskräckt, för hon var som en annan människa,
ett främmande väsen, mörk och hemsk och vred
som ett blixtslungande moln.

Men Hanka var träffad rakt i hjärtat. Orden
hade piskat henne till blods, de hade slagit henne
utan misskund och förbarmande och krossat henne
som en eländig mask. Vit om läpparna och
kippande efter andan sjönk hon ner på bänken, och
den vilda smärtan malde precis sönder henne,
till och med tårarna upphörde att rinna utför
hennes askgrå kinder, fast tunga, krampaktiga
snyftningar hävde bröstet. Skräckslagen stirrade
hon framför sig som in i ett plötsligt gapande
svalg, och hon skalv som ett av stormen brutet
strå.

Jagna hade för längesen tystnat och samman
med modern gått tvärsöver förstun. Magda gick
också sin väg, då hon inte kunde få ordet ur
Hanka, Jozia sprang ner till dammen efter
ankungarna. Men Hanka satt alltjämt orörlig, lik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free