- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
93

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

en förtvivlad fågel, vars ungar de rövat och
som varken förmår skria eller värja sig eller fly
utan bara flaxar med vingarna ibland och ger
till ett klagande pip.

Men till sist varkunnade sig då Herren Jesus
över henne och lisade den kvalda själen, så att
hon vaknad ur sin vanmakt föll framstupa
framför helgonbilderna, brast i häftig gråt ocli gjorde
ett löfte att vallfärda till Czenstochowa, om bara
allt det där’hon fått höra inte var sant.

Mot Jagna kände hon inte ens vrede, hon fick
bara en sådan skräck för henne att hon gjorde
korstecknet till skydd mot den onde, då hon
hörde hennes röst...

Slutligen grep hon sig an med sysslonia igen,
och de vana händerna arbetade nästan av sig
själva, medan tankarna voro någonstans långt
borta. Hon visste inte ens själv att hon ledde
barnen ner i apelgården, sopade i stugan, satte
på matgrytan och manade Jozia att skynda sig
ut på åkern.

Då hon blev ensam och hade lugnat sig litet,
började hon övertänka vart ord. Hon var en
klok och god kvinna, och därför förlät hon lätt
all orätt som vederfors henne, men att hon blivit
så kränkt i sin stolthet det kunde hon inte smälta.
Gång på gång sjöd harmen upp i henne, hjärtat
krympte av kval, vilda hämndtankar kommo för
henne, men till sist var också det övervunnet.

— Nej, inte kan jag tävla med henne i fägring,
det är nog sant, viskade hon för sig själv. Men
jag är lagvigd vid honom och mor till hans
barn, hon rätade upp sig med stolt självkänsla.
Och ränner han ock i väg efter henne, så kommer
han tillbaka. Gifta sig med henne kan han ju
inte, tröstade hon sig bittert och blickade ut.

Det var redan middag, solen stod över dammen,
och det var så hett att jorden ångade och’ luften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free