Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
glödde som i en ugn. Folket var på hemväg från
gärdena, och ur dammolnen på poppelvägen
hördes de hem vändande krittrens råmande. Hanka
såg ut som om hon fattat ett plötsligt beslut. Hon
lutade sig mot väggen och sinnade över ännu ett
par aven, sen torkade hon sig i ögonen, gick
tvärsöver förstun, öppnade dörren till Jagnas rum
och sade i bestämd, lugn ton:
— Packa dig genast av härifrån!
Jagna reste sig från bänken, och en lång stund
blevo de stående mittemot varandra och mätte
varandra med ögonen. Slutligen drog sig Hanka
några steg baklänges och upprepade hest:
— Packa dig härifrån på stunden, annars säger
jag åt drängen att kasta ut dig... På stunden!
tillfogade hon obönhörligt.
Gumman kom fram och började orda och
försöka blidka, men Jagna bara ryckte på axlarna.
— Tala inte till det där skrället. Det förstår
en väl vad det är hon vill.
Hon tog fram ett papper ur sitt skrin.
— Det är gåvobrevet på den där jordlappen
du fikar efter förstås, ta’t och slit’et med hälsan!
Hon slängde papperet i ansiktet på henne.
— Där, sättet i dig, jag vånnar du storkna
så du stöp!
Och utan att fråga efter moderns invändningar
började hon brådskande packa ihop och bära
knytena ut på gården.
Det svartnade för Hankas ögon som om hon
fått ett knytnävsslag för pannan, men papperet
tog hon upp, och hon ropade hotfullt:
— Skynda dig bara, annars lietsar jag
hundarna på dig! — Hon var stel av häpnad, hon
kunde ännu inte fatta att detta var sant. Hur
var det möjligt, hela sex morgen jord hade hon
slängt som en trasig vante! Hur var det möjligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
