- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
98

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

han så när hade drunknat i dammen, det var i
sista stund Klemb drog upp honom. Det var
tydligen skrivet att han skulle dö på det sättet.

De gräto ännu en vers och skildes sedan åt,
för var och en hade nog med sina egna bekymmer
och bestyr, i synnerhet Hanka.

I byn spredo sig dessa nyheter i blinken, och
när folket i skymningen gick hem från arbetet
talades inte om annat. Alla ömkade sig förstås
över Grzela, men vad Jagna beträffade delade sig
byn i två läger. Alla kvinnfolken, framförallt
de äldre, ställde sig på Hankas sida och öste ur
sig över Jagna, karlarna åter försvarade henne,
om än försagt, och det till och med kom till
trätor av den anledningen på sina ställen.

Innan kvällen fallit på surrade hela byn som
en bikupa, käringarna sprungo mellan stugorna,
en del stod och pratade över staketen, andra
ropade an folk, mens de sutto och mjölkade korna
nere i gatan. Det hade blivit en ljuvlig kväll,
sval och doftande, himlen lyste ännu som matt
guld efter solnedgången, från markerna hördes
syrsornas knarr och vaktlarnas slag, och i diken
och kärr kväkte grodorna sömnigt. Barnstoj, visor,
råmanden, gnäggningar, kaqkel, bräkanden och
hjulskrammel ekade över hela byn, och på alla
vägar, runt dammen och var folk träffade på
varann resonerades det om vad som hade hänt
och om vad månne karlarna skulle göra upp med
godsherrn.

Mateusz, som var på väg hem från sågen,
stannade och lyssnade här och där, men han
bara spottade, svor tyst och vek ’ur vägen för de
snattrande käringarna. Till sist blev han likvisst
så ursinnig över vad han fick höra utanför
Plosz-kas att han inte kunde hålla sig längre.

— Hanka hade inte rätt att mota ut henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free