- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
104

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

Hon vände tillbaka till bädden, men snart låg
hon där åter och lyddes med vidöppna ögon,
för rätt som det var hörde hon alldeles tydligt
ljudet av röster och avlägsna, smygande steg.

— De är kanske vakna inne i någon stuga
och pratas vid, försökte hon intala sig, men så
snart fönstren börjat gråna ett enda grand steg
hon upp, kastade över tf g Anteks fårskiniispäls
och gick ut.

På förstubron stog Witeks stork och sov på
ett ben med huvudet under vingen, i
uppfartsvägen sutto gässen och kurade tätt ihop och
sågo ut som en stor vit fläck.

Trädkronorna lyfte sig redan ur nattmörkret,
daggen droppade från topparna och smällde mot
löv och gräs, det fläktade friskt och svalt.

Över fälten bredde sig låga, blåaktiga dimmor,
ett och annat träd stack upp ur dem likt ett tätt,
svart rökmoln. Dammen började blänka fram som
ett stort, starrblint öga, aldungarna viskade sakta
och varligt över den, för ännu sov allt
runtomkring, höljt i ett ogenomträngligt, grått dunkel.

Hanka satte sig på bänken och lutade ryggen
mot bänken, och hur det var måtte hon ha slumrat
till och sovit ett par dryga paternoster, för när
hon vaknade upp hade det blivit alldeles ljust
och i öster stod morgonrodnaden som ett avlägset
brandsken.

Gav de sig av på förnatten, så måste de
vara här just i draget, tänkte hon och tittade, utåt
vägen. Hon kände sig så stärkt av den korta
slummern att hon inte vände tillbaka till bädden,
och för att tiden till soluppgången skulle gå
fortare tog hon barnens kläder och gick till
dammen för att tvätta upp dem.

Dagen steg allt snabbare, och snart gol första
tuppen, strax efter honom började andra flaxa
med vingarna och försöka överrösta varann, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free