- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
109

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

daggen har torkat, så att de inte skall blöta ner
fötterna, gäckades Hanka.

— Alla kan inte flänga som ni.

— Nej för ingen har så mycket att stå i som
jag, suckade hon.

— När gubben er kommer tillbaka får ni väl vila.

— Jag har lovat att vallfärda till Czenstochowa
bara han kommer. Fogden har sagt att han skall
komma i dag.

— Han har hörfet från kanslit, så då måste
det vara sant. Men hör ni, det är mycket folk
som ämnar sig till Czenstochowa i år.
Klockar-mor lär skall gå, och hon säger att hans vördighet
själv skall leda.

— Vem skall bära magen åt’en då? skrattade
Jagustinka. För inte kan han bära’n själv ett
sånt stycke väg. Han lovar som vanligt.

— Jag har redan varit ett par gånger, men
jag skulle vilja gå vart år, suckade Filipka, hon
från andra sidan dammen.

— Ja gå och lata sig det vill alla.

— Jesus! suckade Filipka fromt, utan att fästa
sig vid stickorden. Det är som om en vandrade
rätt till himlen, så lätt är en om hjärtat på den
vandringen. Och allt en får se och höra och all
andakt en får vara med om! Det tar ju bara ett
par veckor, men det är som om en vore fri från
bekymmer och ängslan ett helt år. Det känns
som om en vore född på nytt efteråt.

— Ja det är sanning det, en blir så styrkt av
Guds nåd, det blir en! bekräftade några.

En flicka kom springande från byn, på stigen
utmed floden mellan vassen och de täta
albuskar-na. Hanka satte handen över ögonen, men kunde
inte urskilja vem det var. Först då flickan var
helt nära igenkände hon Jozia, som sprang så
mycket hon orkade, viftade med armarna och
skrek:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free