- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
112

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

— Inget under... Ja, jag hade lovat att skaffa
nem honom åt er, och här har ni honom...

— Ja här har jag honom, här har jag honom!
utbrast hon, och i plötslig häpnad blev hon
stående framför Antek. Han hade blivit vit och fin
i hyn och var så vacker och ståtlig och såg så
herremansaktig ut, så det var rent obegripligt;
han var som en annan människa.

— Har jag blivit förbytt, efter du stirrar på
mig så där?

— Nej, inte det, men du är liksom alldeles
annorlunda.

— Vänta bara, när jag får ge mig ut i arbete
igen, blir jag nog snart som förut.

Hon sprang in efter minsta barnet.

— Du har ju inte sett honom ännu, ropade hon
och kom ut med den skrikande pojken. Titta
bara, han är så lik dig som ett bär!

— Präktig pojke! Han svepte rockskörtet 0111
honom och började vyssja honom.

— Roch heter han. Och du, Pietrus, gå till
pappa du också! Hon sköt på, och den äldre
började klänga upp i faderns knä, jollrande för
sig själv. Antek slog ömt armarna om dem båda.

— Såna små gryn, såna rara ungar! Och så
Pietrus har växt, och han språkar ju redan vet
jag!

— Tror jag det, och han är så säker av sig
och så förståndig så, bara han får tag på en
pisk så klatschar han med den och motar i väg
gässen. Hon hukade sig ner bredvid dem.
Pietrus, säg pappa!

Och tror någon inte att Pietrus totade till
något, och sen började han ramsa på sitt* vis och
drog fadern i håret.

— Jozia, var håller du hus? Kom hit! sade han.

— När jag inte törs... pep hon förläget.

— Kom, dumma unge, kom vet jag, han slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free