Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
mäkta me’n. M!en säg-, Roch’, var är våra
stads-gåvor?
Gubben sköt fram en stor påse, och Antek
började plocka upp allt möjligt och dela ut.
— Se där, Hanka, det där är för dig, när du
skall ut och resa. Han räckte henne en ylleschal,
alldeles maken till klockarmors, svart med röda
och gröna ränder.
— Åt mig? Att du tänkte på det, Jantos!
stönade hon i en tacksamhet utan gränser.
— Om inte Roch hade varit hade jag väl
glömt’et, men han påminde, och vi följdes åt
och handla.
Och det var inte litet han handlat. Hanka Tick
ytterligare ett par skor och en blå silkesduk
med gula blommor, Jozia fick en likadan, fast
grön, och så ett krås och ett par pärlsnören
med långa band att knyta. At barnen hade han
pepparkakor och munspel, fill och med åt
smedens hustru hade han ett paket, som han lade
åt sidan, och varken Witek eller drängen hade han
heller glömt.
De storskreko av förtjusning över alla
härligheterna, de synade och provade dem, tårarna
runnö utför Hankas kinder, och Jozia tog sig
med händerna om huvudet av häpnad.
Roch smålog och gnuggade händerna, Antek
bara visslade.
— Ni har ärligt förtjänt era gåvor. Roch har
sagt mig att gården är skött riktigt efter
ordning. Låt mig vara, inte var det för tacken jag
gav er det! ropade han och värjde sig för
omfamningar och kyssar.
— Jag har väl aldrig drömt om något så fint,
viskade Hanka tårträngd och satte sig att prova
slcorna. De är litet trånga, fötterna har svullnat
av att jag gått barfota, men i vinter kommer
de att passa precis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
