- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
116

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

— M,en, herregud, vi kommer ju att smälta som
ister, skrattade Roch.

Hon svarade inte, men när hon väl stängt
logdörren om dem kände hon sig alldeles
vim-melkantig. Alltjämt yr och knäsvag sprang hon
ner i täppan för att Tensa persiljelandet. Ett
ögonblick såg hon sig omkring, och sedan brast hon
i storgråt. Hon grät av glädje, hon grät för
att solen värmde henne på ryggen, för att de
gröna träden vajade över hennes huvud, för att
fåglarna sjöngo och allt blommade och doftade
och för att det kändes så gott och lugnt i
själen som efter heliga bikten eller ändå bättre.

— Och allt det här har du styrt om, du käre
Jesus! viskade hon och lyfte ögonen mot
himlen i outsäglig tacksamhet för allt det goda som
fallit henne till.

Tänk att det kunde vända sig på det viset!
suckade hon häpen, och hon kände sig så lycksalig
att hon gick omkring och knappt visste till sig
hela tiden de lågo och sovo. Hon vakade över
dem som hönan över kycklingarna. Hon bar
barnen långt ner i apelgården för att vara säker
på att de inte skulle störa dem. Hon motade bort
alla fäna från bakgården och brydde sig inte
ens om att svinen rotade efter den färska
potatisen och hönsen "krafsade upp gurklisterna. Allt
i världen förgät hon och gick bara ideligen och
tittade på de sovande.

Timmarna började bli så långa att hon knappt
visste sig råd. Frukosttimmen gick,
middagstimmen gick och de sovo alltjämt. Hon motade alla
ut i arbete och frågade inte efter hur de skötte
sig henne förutan, bara vaktade och sprang i
ett mellan stugan och logen.

Väl hundra gånger tog hon fram gåvorna,
provade och synade dem och ropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free