- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
118

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

— Jo gärna. Nu är det slut med helgen, nu
måste en gripa sig an med arbetet. Herregud,
inte hade jag väl trott att jag skulle ärva far
så snart!

Han suckade och följde efter henne. Hon förde
honom först till stallet, där tre hästar gnäggade
och en fölunge sprang omkring i kätten; sedan
till den tomma lagårn, sedan till ladan att se på
fjolårshöet. Han tittade till och med in i
svinstian och i lidret, där allahanda redskap och’ grejor
hade sin plats.

— Vagnen måste dras upp på logen, den torkar
ju alldeles sönder.

— Det måtte jag ha sagt åt Pietrek många
gånger om;, inen han lyder mig ju inte.

Hon började locka på griskultingarna och
fjäderfäna, inte litet stolt över de stora kullarna,
och när han besett också dem, redogjorde hon
utförligt för åkerarbetena, var det var sått och
hur mycket av vart slag. Hon såg honom ivrigt
och förväntansfullt i ögonen medan hon förtaide,
men han bara präntade noga i sig allting och
gjorde en del ytterligare frågor, och: först sent
omsider sade han:

— ;Det är s.å en knappt kan tro att du har
kunnat sköta om allting ensam.

— För dig kan jag göra det och mer till!
brast hon ut, överlycklig över berömmet.

— Du Var mig en baddare att vara duktig,
Hanus! Jag hade väl aldrig trott att du var så
duktig.

— Det var ju tvunget, så jag sparde mig inte.
Han gjorde till och med en lov genom
apelgården, där sötkörsbären nu började lysa röda, och’
såg på lök, persilja och kålplantor.

De voro på återväg och gingo just förbi faderns
stugånda. Han tittade in genom de öppna fönstren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free