- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
121

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

serligen var det ojämnt uppkommet och bildade
ruggar och vikar, men ur de blanka, mörka
borsten sprungo redan stora, täta ax fram.

— Det artar sig bra. Men man måste glesa
ufet här och var, det växer för tätt. Tänk att
det inte är bränt, fast det växer här i backen!
Det blir en skörd det där!

Långsamt hade han gått sluttningen uppför
och stod nu uppe på krönet där skogen reste
sig som en svart vägg. Byn med sina apelgårdar
låg bakom honom, nere i dalkittelns botten, och
i gapen mellan stugorna blänkte dammen och
ett och annat fönster lyste i solen.

Någonstans bortåt kyrkogården till skuro de
klöver och liarna blixtrade utmed marken som
blåa ljungeldar, på ett annat håll lyste röda
kjolar, en flock vita gäss betade på några smala
trädor, och i de gröna potatisåkrarna bakom byn
myllrade folk som myror. Ännu högre upp, långt
borta i fjärran, skymtade andra byar, enstaka hus,
träd som stodo och lutade över vägarna, väldiga
åkerfält, och allt låg som dränkt i ett blåaktigt,
kokande vatten.

Uppe i rymden var det alldeles vindstillt, den
grillrandc luften var så brännhet att en ensam
stork som kom flygande knappt tycktes orka
röra sina tunga vingar, och några kråkor flaxade
in att förbi.

Osynliga lärkor drillade, himlen välvde sig hög
och klar, en och annan liten vit molntapp irrade
däruppe på himlafältet som ett vilsekommet
lamm.

Men nere efter marken drog en torr, het vind.
Den tumlade där som en drucken, ibland for den
upp med ett yl så att fåglarna förskräcktes, ibland
lade den sig på lur någonstans, och bäst det var
for den in i säden och ruskade om den. Så
försvann den igen, men den upprörda säden susade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free