- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
124

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

tigt spatsera på honom. Myror kröpo uppför
ryggen, fjärilar satte sig i håret, nyckelpigor
letade efter något i ansiktet, och feta gröna
màskar äntrade oupphörligt uppför hans stövlar;
små skogsfåglar kvittrade något över hans huvud,
och en ekorre, som kommit hoppande ur skogen,
satte den röda svansen i vädret och funderade
ett ögonblick på att ta sats och hoppa upp på
honom. Men han visste ingenting av, han hade
försjunkit allt djupare i något som kom kvällande
fram ur dessa vida marker och fyllde hans själ
med ett rus så ljuvligt att inga ord kunna utsäga
det.

Det tycktes honom att det var han själv som
svepte fram över säden i vindkårarna, han själv
som glittrade i de mjuka, fuktiga gräsmattorna,
han själv som i bäcken porlade fram genom de
nyslagna, hödoftande ängarna, att han med
fåglarna flög däruppe i skyn högt ovan världen
och sjöng för solen. Så återigen vart han fältens
sus och skogarnas mummel, kraften och driften
i allt växande och hela makten i denna helga
moder jord, som alstrar och föder under sång
och fröjd. Han kände sig vara sig själv och
kände sig på samma gång vara allt skapat, både
det man ser och förnimmer, det man kan röra
vid och fatta med förståndet, men också det som
ingen alls kan begripa och som bara somliga
själar få skåda i dödsstunden — det som samlar
sig och växer i själen och lyfter den till en
okänd värld och pressar fram ljuva tårar och
en längtan som inte kan stillas.

Allt det drog igenom honom likt moln, så
att innan han hann tänka följde redan annat, nytt
och än förunderligare.

Han var vaken, men ändå var det som om
han drömde, och till sist kände han sig somi när
monstransen lyfts i kyrkan, då själen gör sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free