Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
— En måste ut med kvällsvarden till folket,
avbröt henne Hanka.
— Jag skall genast springa. Skall jag steka
ägg åt Antek?
— Ja gör det, men ödsla inte med flottet.
— Unnar* ni honom inte?
— Visst unnar jag. Men för mycket fett är
inte nyttigt för Antek heller.
Flickan längtade att få ge sig av, så i en
blink var hon färdig med sitt arbete, och innan
Hanka kittat igen ugnen, hade hon ryckt till
sig två krukor med mjölk, lindat in brödet i
förklädet och rusat åstad.
— Titta efter om lärftet är torrt och stänk det
en gång till, när du kommer igen, det hinner
torka innan solnedgången, ropade Hanka genom
fönstret. Men Jozia var redan på andra sidan
stättan, endast en visa drillade efter henne i
luften, och det linhåriga huvudet skymtade då
och då i rågåkern.
På trädan i skogsbrynet sprätte daglönerskorna
ut gödseln som Pietrek kommit med, och Antek
plöjde .ner den.
Som lerjorden var hård och sprucken trots
harv ningen kort förut, sprungo tiltorna i bitar
som sten, och hästarna stretade så att remtygen
höllo på att brista.
Med handen som fastvuxen vid plogstyret plöjde
Antek i sitt anletes svett, glömsk av hela
världen. Ibland gav han hästarna en klatsch, men
för det mesta bara smackade han åt dem, för
det var ett tungt och mödosamt arbete och djuren
voro dödströtta. Men en fast och van hand styrde
plogbillen och lade upp kam efter kam rak och
bred, för åkern var avsedd till vete.
Kråkorna hoppade i fårorna och pickade • upp
mask, och bruna fölungen, som gick och betade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
