- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
141

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

på renen, sträckte gång efter annan snålt fram
huvudet mot moderns juver.

— Vad nu då, din slarver! muttrade Antek och
klatschade honom på benen, så att han satte
svansen i vädret och tog ett språng åt sidan.
Och han plöjde tålmodigt vidare och avbröt den
dåsiga stillheten bara med ett och annat ord åt
kvinnfolken. Men han var så uppgiven av
trötthet och värme att då Pietrek kom åkande skrek
han vredgat:

— Kvinnfolken väntar ju, och du går där och
släpar benen efter dig som en lumpsamlare!

— Än sen då, det är dålig väg och hästarna
orkar knappt dra.

— Vad stod du så länge borta i skogsbrynet
för då? Jag såg dig allt.

— Ni kan gå och! titta, jag krafsar inte sand
över som katten.

— Är du fräck, ditt as? Sss, pållarna, sss!

Men hästarna gingo allt tröttare, löddriga av

svett, svetten rann av honom själv, fast han var
i bara kalsongerna och skjortan, och armarna
kändes som domnade. Han lyste upp, då han
fick se Jozia.

— Du kom i rättan tid, vi håller just på och
ger upp andan.

Han plöjde upp fåran fram till skogsbrynet,
spände ifrån och selade av hästarna och släppte
dem på den gräsbevuxna skogsvägen. Själv
kastade han sig ner i skuggan av träden och började
äta glupskt som en varg. Jozia satte sig bredvid
och började tratta honom öronen fulla.

— Låt mig vara i fred, jag är inte nyfiken
på dina nyheter, fräste han ilsket, och hon fräste
något tillbaka och sprang in i skogen för att
plocka bär.

Skogen stod där tyst, ångande och doftande,
som bortdomnad i solbaddet. Det hördes bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free