- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
144

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

det kan andra intyga, försvarade hon sonen. Är
en fattig, så räknar de vart glas en tar. Ja
Herren Jesus har då riktigt släppt vreden lös, tänk
att han kan ge sig till att bli så förbistrad på en
fattig enfaldig daglönare! Och för vad? Vad har
han gjort för ont? muttrade hon och kastade en
bister, frågande blick mot höjden.

— Men tänk så ni själv har farit ut över barna
era, sade han med eftertryck.

— Hå, som om Herren Jesus skulle ha fäst
sig vid vad en ann skäller. Men i försagdare,
liksom litet orolig ton fogade hon till: Om en
mor till och med förbannar sina barn, så önskar
hon dem ändå i sitt hjärta inget ont. Är en
ilsken låter en tungan löpa, det är hela saken det.

— Har Wojtek arrenderat ut ängen, va?

— Mjölnarn kom och bjöd hela tusen gulden,
men jag sa ifrån, för om den där vargen får
något i klorna, kan inte själva den lede rycka’t
ifrån’en sen. Men kanske det kommer någon ann
och bjuder?

— Det är en fin äng, två skördar på året ger
den då så säkert som amen, den som bara hade
pengar, suckade han och slickade sig om munnen
som en katt framför en mjölkbunke.

— Redan Maciej tänkte pa att köpa den, för
den ligger näst intill Jagnas åker.

Han ryckte till vid det där namnet, men först
efter ett ave frågade han som i förbigående och
i det han lät blicken irra ut över fälten:

— Hur är det hos Dominikowa?

Men hon såg tvärsigenom honom. Det flög
ett leende över de vissna läpparna, hennes ögon
började lysa, hon makade sig närmare och sade
i ynkande ton:

— A där är ett rent elände. I stugan är det
som efter en begravning så dystert, och ingen
tröst och hjälp kommer det. De bara gråter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free