- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
145

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

bidar Guds förbarmande. Och allra mest förstås
Jagna...

Och vitt och brett började hon orda om Jagnas
bedrövelser och sorger och övergivenhet. Hon
talade ivrigt och inställsamt och försökte få honom
att blotta sig, men han teg envist. Det hade
kommit över honom en sådan förtärande längtan
att han knappt visste till sig.

Till all lycka kom Jozia nu tillbaka. Hon hade
förklädet halvt med blåbär, tömde ut dem i hans
mössa, tog krukorna och sprang i galopp hem
till stugan.

Då Jagustinka såg att hon inte skulle få ordet
ur honom, reste hon sig slutligen stånkande.

— Låt vara! Pietrek, låt henne åka med!
befallde han kort.

Han fattade åter plogen, och en stund
fortsatte han tålmodigt att plöja sina fåror i den
hårda, förtorkade marken. Han böjde sig under
oket som oxen och gav sig helt hän åt arbetet,
men längtan inom sig förmådde han ändå inte
kväva.

Timmarna blevo honom långa. Gång efter annan
kastade han en blick* upp mot solen och mätte
åkern med otåliga ögon; det återstod ännu ett
bra stycke att plöja upp. Han vart allt ilsknare,
klatschade hästarna och röt åt kvinnfolken att
de skulle röra på benen. Det var en sådan oro
inom honom att han knappt tålde sig själv, och
så många tankar stego i huvudet att han vart
som vill i ögonen och plogen allt oftare for på
sned och stötte mot stenar. Borta vid skogsbrynet
körde den slutligen på en rot så att billen lossnade.

Det var omöjligt att fortsätta plöjningen, han
lade plogen på åket, spände för och körde hem
efter en ny.

I stugan var det tomt, allt låg huller om buller
10. — Re y mo n t. Bönderna. IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free