Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
och fast han fortsatte att prata flög hans blick allt
oroligare bort till snåren på andra stranden.
— Det är så hett så ]ag tror en måste gå
och bada, sade han slutligen och började gå
utmed flodstranden som för att välja ut ett
lämpligt ställe, men knappt skymde träden bort
honom förrän han tog till att springa.
Jo det var hon. Hon var på väg till kålåkern
med en hacka i handen.
— Jagna! ropade han, då han kom i bredd
med henne.
Hon lystrade till, och då hon kände igen "hans
röst och hans ansikte, som tittade fram mellan
vassen, stannade hon förskräckt och såg ut som
om hon inte visste vad hon skulle ta sig till.
— Känner du inte igen mig? viskade han
lidelsefullt och försökte gå över till henne. Men floden
var djup på detta ställe, fast endast ett par steg
bred.
— Visst känner jag igen dig, sade hon och
såg sig ängsligt om uppåt kålåkern, där ett par
röda kjolar lyste.
— Varför gömmer du dig så en aldrig kan
få se dig?
— Varför? Hustru din har ju motat mig ur
huset, och därför sitter jag hos mor.
— Ja om den saken skulle jag också vilja tala
med dig. Kom bakom körkgårn i kväll, Jagna!
Jag skall säga dig något, kom! bad hän
bevekande.
— Så att nån skall få se mig ja! Jag måtte
väl ha fått sota nog för det där gamla, sade hon
hårt. Men han tiggde och bad så att hennes
hjärta veknade och hon började tycka synd om
honom.
— Vad är det för nytt du har att säga mig
då? Vad är det du vill mig?
— Är jag alldeles, främmande för dig nu, Jagus ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
