- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
157

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

sidan dammen och en herdepipas gälla låt skar
i öronen.

Fast Antek inte gjorde sig bråttom utan
stannade och pratade med vem helst han mötte, stod
han likväl till sist utanför sin stuga. Fönstren voro
öppna och upplysta, ett av barnen satt vid
stugväggen och grät, och från bakgården hördes
Hankas grälande stämma och då och då ett
gällt svar av Jozia.

Han tvekade på nytt, men då Lapa började
hoppa upp på honom, tjutande av glädje,
sparkade han till hundstackarn i ett plötsligt
vredesanfall och vände tillbaka ner i byn. Han vek
raskt in på den smala prästgårdsstigen, smög
förbi klockargården så tyst att inte ens hundarna
hörde honom och vek ner bakom
prästgårds-trädgården, på den breda renen som skilde Klembs
ägor från prästens.

Skuggan från de stora träden dolde honom
alldeles.

Månskäran hade redan trätt fram på den
mörknade himlen och stjärnorna började glimma allt
klarare, luften kändes fuktig och ljum, det var
en riktig sommarkväll. Vaktlarna lockade i
säden, från fjärran ängar hördes rördrommens djupa
skri, över markerna låg en sådan doftande
stillhet att man blev rent konstig.

Men Jagna kom inte.

Däremot gick hans vördighet och spatserade
på renen ett stenkast från Antek, barhuvad och
i en vit röck. Han var så försänkt i sin kvällsbön
att han inte tycktes märka att hans hästar, som
betade på en mager, nedtrampad vall, hade gått
över renen och snålt åto sig in på Klembs klöver,
som stod där hög och tät som en skog och i
full blom.

Prästen gick av och an och mumlade sina
böner och tittade upp mot stjärnorna. Ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free