- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
169

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

hade nog med sitt eget. Till på köpet skrämde
smeden honom dagligen på allahanda vis för
målet och antydde försiktigt att om han
angeläget behövde, så skulle nog den ene och den
andre lämna honom pengar...

Väl hundra gånger var Antek färdig att slunga
allt och ta till flykten, men när han såg på byn
och tänkte att han skulle lämna den för alltid, då
kom det över honom en sådan fasa att han ville
ta fängelset, ville ta vad som helst hellre än det.

Men på fängelset tänkte han med förtvivlan i
hjärtat.

All denna inre strid gjorde att han föll av och
blev förgrämd och ondsint och oresonlig mot
alla i huset. Hanka grubblade förgäves över vad
som kommit åt honom. Till en början misstänkte
hon att han återigen givit sig i lag med Jagna;
men som hon hade skarpa ögon och Jagustinka
också höll utkik till tack för månget gott mål
och andra bekräftade att han tydligt undvek henne,
så blev hon snart lugn vad det beträffade. Men
vad gagnade det att hon tjänte honom så trofast
hon kunde, att han fick god mat i rättan tid, att
huset hölls i ordning och allt artade sig väl,
när han jämt var ilsken och dyster, grälade för
det allra minsta och aldrig sade henne ett gott ord!

Men det allra värsta var, när han gick där
tyst och dyster som en höstnatt, inte ens blev
ond och trätte, utan bara suckade och satte sig
att supa på krogen med bekanta hela kvällarna.

Fråga rent ut vågade hon inte, och Roch
bedyrade att han ingenting visste. Det var nog
också sant, för gubben kom nu endast till natten,
hela dagarna vandrade han omkring i trakten med
sina böcker och höll andakt till Jesu hjärta, som
överheten hade förbjudit i kyrkorna.

En kväll, då de sutto vid matfaten inne i stugan,
för det hade börjat blåsa ute, blev det ett väldigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free