Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
— Vill du ligga still, så en kan få sova!
brummade Mateusz argt och vände sig på andra
sidan.
Szymek lade sig ner för ett ögonblick, men så
fort den andre tog till att snarka igen, började
han tyst krypa fram från loggolvet, för han tyckte
bestämt, att det började dagas.
Han trevade rätt på redskapen, som han lagt
i ordning på tröskgolvet redan på kvällen, och
han hade så brått att ideligen något föll honom
ur händerna med ett förskräckande rammel och
Mateusz yrvaket började svära.
Över jorden låg mörkret ännu tätt, men
stjärnorna hade börjat blekna, i öster ljusnade det
ett grand, och de första tupparna flaxade med
vingarna och golo hest.
Szymek samlade alla sina grejor i en skottkärra,
smög tyst förbi stugorna och kom ner till
dammen.
Byn sov som en stock, inte ens hundarna skällde,
och i tystnaden hördes bara porlet av vattnet,
som sipprade ut genom kvarnens stängda
dammluckor.
På vägarna skuggade av apelgårdarna var det
ännu alldeles mörkt. En och annan vit vägg
skymtade, dammen såg man, därför att stjärnorna
speglade sig i den, förresten kunde ingenting
urskiljas.
Då han nådde moderns stuga, saktade han
stegen och spetsade öronen, för det var någon
som vankade därute på gården under sakta,
oavlåtligt mummel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>