- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
175

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

det kändes litet kallt, och med ryggen stödd
mot korset och ansiktet vänt mot gryningsljuset
slumrade han till.

Markerna lågo som ett stort, grått vatten och
daggvåta ax rasslade omkring honom, då han
sprang på fötter.

— Ljusan dag, tid på att börja arbeta, mumlade
han och sträckte på sig, och han föll på knä framför
korset för att läsa sin bön. Men i dag ramsade han
inte på som annars, bara för att det fort skulle
vara gjort, i dag var det inte fråga om bara att
sucka titt och tätt och dunka sig för bröstet
och slå korstecken så att armen domnade; i dag
var det annat, innerligt och av hela sin själ bönföll
han om vår frälsares bistånd, tårarna runnö, han
slog armarna oin Jesu fötter och blickade andäktigt
upp i hans pinta heliga ansikte.

— Hjälp mig, barmhärtige Jesus! tiggde han.
Min köttsliga mor har sparkat ut mig, jag har
bara dig att lita mig till, hjälp mig! Som den
yttersta står jag här i världen och lasset blir tungt
att dra. Visst är jag en syndare, men hjälp mig,
milde Herre Jesus, så skall jag låta läsa en
mässa för dig eller två. Ljus skall jag köpa, och
när jag har förtjänt ihop lite, så skall jag skaffa
en baldakin till och med! bad och lovade han,
och han tryckte läpparna mot korset, kröp det
runt på knä och kysste ödmjukt marken.

Han reste sig mäkta styrkt, redo till vad knog
som helst och vid så gott mod att den tunga
kärran kändes lätt som en fjäder. Karsk i ögonen
blickade han ner på Lipce, som låg där vid hans
fötter ännu svept i dimmor. Kyrktornets förgyllda
kors glimmade i morgonrodnaden.

— Ni skall få se! Hej, ni skall få se! ropade
han, då han satte foten på sin ägande mark.
Den låg alldeles i skogsbrynet, gräns om gräns
med Lipceåkrarna, men Gud sig förbarme så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free