- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
182

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’182

prat, stannade de snart på avstånd och stodo där
och förundrade sig över hans outtröttliga flit.

— Det var en best till pojke! Vem skulle ha
trott det! brummade Klemb.

— Det är ju Dominikowas avföda vet jag,
inföll någon med ett skratt! Mien Grzela, som
noga följt honom ända från början, tyckte:

— Han trälar som en oxe, en borde allt hjälpa
honom litet.

— Jaa, han går inte i land me’t ensam, en
borde, det är han värd, instämde de andra, inen
ingen ville ta första steget, de väntade på att
han själv skulle be.

Men Szymek bad inte, det föll honom inte
ens in, och han blev mäkta häpen, då han en
dag fick se en vagn komma åkande åt hans håll.

Jendrzych körde, och redan på långt håll
ropade han muntert:

— Visa mig var jag skall plöja, här är jag!

Szymek kunde knappt tro sina ögon.

— Att du tordes! Men så mycket smörj du
kommer att få, din stackare!

— Det må vara hänt. Men smörjer hon upp
inig, då flyttar jag över till dig på allvaret.

— Och du hitta själv på att du skulle hjälpa
mig?

— Visst! Jag har velat länge, men jag tordes
inte, hon vakta mig som en uv till en början
och Jagna avrådde också, berättade Jendrzych,
medan han ordnade sig till att börja arbetet.
Sedan plöjde de tillsammans hela dagen, och
när han gav sig hem lovade han att komma
tillbaka nästa dag också.

Han kom också just som solen gick upp. Szymek
såg genast att han hade blåmärken i ansiktet, men
först frampå kvällen frågade han:

— Ställde hon till ett helvete?

— Ä... hon är ju blind, så hon hade inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free