- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
183

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’183

så lätt att måtta rätt, och jag ger mig väl inte
i klorna på’na självmant, sade han litet murrigt.

— Men Jagna skvallra väl inte på dig?

— Nej, Jagna måtte väl hålla med oss.

— Tills det flyger något annat i’na, vem kan
begripa sig på kvinnfolk, suckade Szymek, och
han förbjöd brodern att komma vidare. %

— Jag reder mig själv nu, du kan hjälpa mig
längre fram, vid skörden.

Och åter blev han ensam och knogade
oförtrutet på, som en häst i tröskverket, utan att
akta på vare sig trötthet eller hetta. Och hettan
var inte måttlig. Dag efter dag var det så
stekande hett och kvavt att jorden sprack sönder,
vattnet torkade ut, gräset gulnade och säden stod
som död. Fälten blevo öde, för ingen människa
kunde ge sig ut i arbete, det var som om
brinnande eld hade strömmat ner från himlen och
ögonen bländades av gasset. Den vitaktiga,
töckniga himlen hängde som en grillrande, ånghet duk
över jorden, inte det lättaste luftdrag förnams,
ingen fågel sjöng, inte en mänskoröst hördes.

Men dag efter dag gick Szymek lika oförtrutet
till sitt arbete, och nu till och med sov han
därborta för att inte ta bort tid. Mateusz försökte
stävja hans iver, mén han svarade kort:

— På söndan skall jag vila mig.

På lördagskvällen kom han också hem, men så
utschasad att han somnade över matfatet. Dagen
därpå sov han nästan hela dagen. Först vid
kvällsmatsdags makade han sig upp från britsen,
tog på helgdagskläderna och satte sig framför
rågade fat. Kvinnfolken passade upp honom som
om han varit en riktig storkaxe, lade för honom
titt och tätt och aktade på hans minsta vink. När
han proppat sig grundligt mätt, lossade han på
livremmen, sträckte på sig och’ skrek muntert;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free