- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
184

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’184

— Gud löne, mor! Nu går vi och förlustår oss
ett slag.

Och han gav sig i väg till krogen med Nastka,
och efter dem följde M«ateusz med Tereska.

Juden bockade för honom, satte fram brännvin
utan tillsägelse och kallade honom gårdsbrukare,
vilket smakade Szymek inte litet väl, och när
han så tagit sig några rediga supar slog han sig
i lag med de främsta och började berätta om allt.

På krogen var det fullt med folk, och musiken
spelade för att det skulle vara riktigt festligt.
Men ännu var det ingen som dansade, de bara
drucko varandra till, jämrade över hettan och
den svåra tiden, som vanligt på krogen.

Också Borynas och smedens kommo, inen de
satte sig i kammarn och måtte visst ha trakterat
sig grundligt, för gång efter annan gick juden
in till dem med brännvin och öl.

— Antek koxar på hustru sif| i dag som kråkan
på benknotan, brummade Jambrozy, som förgäves
hade tittat in i kammarn, där glasen klingade
så lockande.

— Han tycker väl bättre om sina hasor än
stövlar som passar alla ben, hånflinade
Jagustinka.

— Men sickna stövlar de klämmer skönt, fogade
någon till, och hela krogen brast i gapskratt;
man begrep att det var Jagna de syftade på.

Endast Szymek skrattade inte. Han hade fallit
Jendrzych om halsen och kysste honom och
förmanade rätt sluddrig på målet:

— Du måste göra som jag säger, kom ihåg
vem det är som -talar till dig...

— Jag vet väl... Men mor har befallt...

— Asch mor! Det är mig du skall lyda, jag
är gårdsbrukare jag.

Musiken spelade upp en gånglåt. Det blev ett
larm, klackar stampade i, golvtiljorna knarrade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free