- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
185

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’185

en och annan började sjunga med, par dansade ut.
Szymek tog Nastka om livet, knäppte upp rocken,
sköt mössan på nacken, klämde i med ett »da
dana» och trängde sig främst i raden. Han
hojtade högst, han stampade i som vildast, svängde
om med värsta farten och for fram så sjudande
och sprudlande muntert som ett bräddat vårflöde.

Men när han dansat ett par varv lät han sig
helt beskedligt ledas hem av kvinnfolken, och
närapå nykter igen blev han sittande med dem
utanför stugan. Jagustinka sällade sig till, och
de pratade både länge och väl. Det var ju sent
och Szymek ämnade sig av, men han bara drog
och drog på det, så fasligt ohågad, tryckte sig
intill Nastka och suckade så att modern till sist
föreslog:

— Stanna på logen, vad skall du ge dig ut i
natten för?

— Jag skall bädda åt honom i lidret, tyckte
Nastka.

— Släpp honom under din bolster, du Nastka,
utlät sig Jagustinka.

— Så ni pratar! Fattas bara det! värjde sig
Nastka förläget.

— Det är ju din karl, vet jag. Det är väl inte
så farligt om det är litet tidigt, innan prästen har
läst, pojken trälar ju som en oxe, så han kan
behöva en belöning.

— Det var ett sant ord! Nastus! Nastus! Han
kastade sig över flickan som en varg och drog
henne med sig bort i apelgården, och utan att
släppa taget om henne började han kyssa och
tigga:

— Vill du verkligen köra bort mig, Nastus?
Köra i väg mig så här mitt i natten?

Modern fick något att bestyra i förstun, och
Jagustinka gick sina färde med orden:

— Säg inte nej åt’en, Nastus. En har väl inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free