- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
189

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’189

mulen att Jendrzych först efter högmässan vågade
fram med vad han hade på hjärtat.

— Jag går väl nu, mor? mumlade han och höll
sig försiktigtvis en bra bit ifrån henne.

— Det vore bättre du mota ut hästarna på
klövergärdet.

— Det är ju Szymeks bröllop i dag, vet ni
inte det...

— Gudskelov att det inte är ditt, skrattade hon
föraktfullt. Men super du dig full, skall du få
se på annat! hotade hon bistert, och när pojken
började klä sig i helgdagsstassen släpade hon
sig i väg någonstans ut i byn.

— Jag skall supa mig full, bara på kiv skall
jag supa mig full, muttrade han, där han sprang
genom byn till Mateusz* stuga. Bröllopsfolket
skulle just ge sig av till kyrkan, i all stillhet, utan
sång och hojt och musik. Vigseln var också helt
torftig, med bara två ljus, så att Nastka brast
i bittra tårar och Szyinek satte näsan i vädret
och trotsigt såg sig omkring på folket och i den
tomma kyrkan. Lyckligtvis spelade klockarn en
utgångslåt så att det började spritta i benen och
sinnet vart litet gladare och frimodigare.

Genast efter vigseln vände Jagna hem till
modern, men litet senare tittade hon över till
bröllopsgården. Mateusz spelade fiol, Borynas
Pietrek blåste flöjt och ännu en annan trummade, och
ungdomen dansade i den trånga stugan. Några
av de ivrigaste svängde om ute på gården mellan
borden, där de äldre sutto och åto och drucko
och språkades vid i all stillhet, för det passade
sig ju inte att larma medan det ännu var dager
och på nykter kaluv.

Szymek gjorde inte annat än sprang efter hustru
sin, drog in henne i vrårna och kysste henne,
så att folk skrattade åt honom. Mien Jambrozy
sade dystert:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free