- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
190

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’190

—• Fröjda dig, människa, i dag, i morgon får
du betala för’t, och hans ögon lupo snålt efter
glasen.

Sanningen att säga var inte fröjden stor och
inte artade det sig till mycket heller, och i
kväll-ningen, då de ätit litet och suttit en stund som
skickligt var, redde sig de flesta till att gå hemåt.
Den ende som var riktigt livad var Mateusz, han
spelte och sjöng, bjöd upp flickorna till dans
och trakterade med brännvin. Då Jagna kom,
började han troget göra henne sällskap, tittade
henne i ögonen och viskade så kärvänligt, utan
att fråga efter Tereskas tårfyllda, oavlåtligt
vaktande ögon.

Jagna lät honom hållas, för han varken kylde
eller väTmde henne, hon lyssnade tålmodigt och
bara höll noga utkik efter Anteks, soin hon inte
på villkor ville träffa. Men lyckligtvis kommo de
inte. Inga andra av de större gårdsbrukarna
syntes heller till, fastän de inte sagt nej till
bjudningen och som skick och sed är hade skickat
förning till bröllopet. Någon sade ett ord om
den saken, och Jagustinka genast till att ta i:

— Hade de dukat upp rariteter här och viftat
med en kanna ockavitt, då skulle de inte kunnat
mota dän storkaxarna med käppen, men de tycker
inte om att möda sig för ingenting och fröska
med torra tungor.

Hon var litet ankommen själv, och när hon i
detsamma fick se aviga Jasiek, som stod i en
vrå och suckade så jämmerligt, torkade näsan och
fånstirrade på Nastka, drog hon fram honom och
började skoja:

— Bjud opp’na till en dans, vet jag, så mycket
gott åtminstingen kan du väl få av’na, när mor
din inte lät dig gifta dig. Försök och ställ dig
väl, vet jag, hon har ju redan en karl och om
hon då tar en till kvittar väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free