- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
194

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’194

Och hon låg där allena i det halvmörka
rummet, stönade av plågor och smågrät för att
varken barnen eller några av hennes flickvänner
släpptes in till henne. Jagustinka, som skötte
henne, motade bort alla med käppen.

När gumman pratat slut med Hanka, stack
hon smultronen till den sjuka och började sedan
knåda en deg av finsiktat bovetemjöl tillsatt med
färskt, osaltat smör och äggulor, strök den tjockt
på Jozias ansikte och hals och lade våta dukar
över. Flickan lät sig tåligt behandlas, bara frågade
ängsligt:

— Blir det inte ärr i kindbenen?

— Bara du inte river, kommer det inte att
synas spår, som på Nastka.

— Men när det kliar så dant, jesses! Det är
så gott ni binder armarna på mig, för jag kan
inte låta bli, bad hon med gråten i halsen.
Gumman läste något över henne, rökte med torkad
fetknopp, band hennes armar utmed sidorna och
gick till sitt arbete.

Jozia låg tyst och lyssnade till flugornas surr
och det underliga suset i sitt huvud, hörde som i
en dröm att någon av husets folk ibland tittade
in till henne och gick’ igen utan att säga ordet.
Ibland fick hon för sig att apelgrenar tunga av
röda äpplen hängde rätt över hennes huvud och
hon förgäves försökte nå dem, ibland att en
skock ängsligt bräkande får trängdes omkring
henne. Men när Witek kom smygande in i
rummet kände hon genast igen honom.

— Har du drivit dit suggan? Vad sa Nastka?

— Hon vart så glad så hon hade så när kysst
griskultingen på knorrn.

— Hör på’n! Skäll du stå och göra narr av
Nastka?

— Det är sanning. Och hon lät hälsa att hon
kommer och hälsar på dig i morgon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free