- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
198

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’198

men himlen var beständigt lika molnfri och som
täckt av en vit, glasartad slöja, solen gick ner
klar, inte skymd av minsta lilla molntapp.

Mången låg på sina bara knän framför
helgonbilderna och bad, men ingenting hjälpte, fältens
gröda vissnade mer och mer, fruktkarten ramlade,
brunnarna sinade, och till och med i dammen blev
det så litet vatten att sågen inte kunde arbeta
längre, kvarnen stoppade också. I sin förtvivlan
samlade folket ihop till en votivmässa och hela
byn strömmade dit.

Och människorna bådo så brinnande innerligt
att en sten skulle väl ha bevekts.

Herren Jesus lät visst också sin barmhärtighet
taga råda. Dagen därpå blev det så kvävande hett
att fåglarna föllo avdomnade till marken, korna
råmade klagande på betena, hästarna ville inte ut
ur stallen och människorna vankade alldeles förbi
omkring i de brännheta apelgårdarna och vågade
sig inte ut på grönsakslanden ens. Men vid
middagstiden, då allt föreföll färdigt att ge upp andan
i det vita, grillrande gasset, blev solen med ens
töcknig och förmörkad som om någon kastat en
handfull aska över den, strax därefter började det
dåna uppe i rymden som av jättefåglars vingar,
och blåsvarta moln kommo dragande från alla håll
och sänkte sig djupare och djupare.

Allt förstummades och höll andan gripet av
skräck.

Askan började mullra på avstånd, en vindstöt ’
kom farande, dammoln virvlade upp på vägarna,
solen rann ut som en äggula i sanden. Det blev
tvärmörkt, himlavalvet randades av blixtar som
om någon klatschat med en eldpiska däruppe, och
första åskslaget brakade ner så tätt inpå byn
att folk rusade ut ur stugorna.

I ett nu var ovädret här, solen slocknade ’och
allt vart en enda vild röra, ur det packade mörkret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free