- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
200

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’200

kiev Kozlowa frain till henne, satte händerna i
sidorna och skrek hånfullt:

— Ser du, Herren Jesus han gav dig allt,
fogdemorsa, han gav dig allt för vad du har gjort mig.

Det höll på att bli slagsmål, för fogdemor flög
på henne. Antek lyckades med möda skilja dem
åt, och han hutade åt Kozlowa, så att hon lomade
tillbaka till sin stuga som en agad hund, men ännu
på sin tröskel morrade hon:

— Pös du, fogdemorsa, pös du, jag skall allt
ge dig igen med procent.

Men ingen hörde på henne. Ladan var nu
nerbrunnen, de öste lervälling över de rykande
bränderna och gingo sedan var och en till sitt. Kvar
blevo endast fogdemor och Antek, som tålmodigt
hörde på hennes beskärmelser en stund och sedan
vände hem han också.

Ovädret hade rullat bort över skogarna, solen
sken fram, över den blåa himlen drogo vita
molnflockar, fåglarna började kvittra, luften var frisk
och sval. Folk gav sig ut att leda av vattnet och
fylla igen hålen i vägarna efter skyfallet.

Nästan mittför sin stuga mötte Antek helt
oväntat Jagna, hon kom gående med en korg och en
hacka. Han hälsade ivrigt, men hon gav honom
en ond blick och gick förbi utan att säga ordet.

— Bevars så stram! mumlade han harmset, och
då han i detsamma fick se Jozia ute på gården
började han gräla på henne för att hon var ute
i vätan.

Flickan var nämligen nu så pass på
bättringsvägen att hon kunde ligga ute i apelgården hela
dagarna. Kopporna voro på väg att torka bort
utan att lämna spår efter sig, och bara i all
hemlighet smorde Jagustinka henne med salvan, för
Hanka såg snett på allt ödslandet med smör och
ägg-

Hon låg mol ensam mest hela dagarna, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free