Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’206
vart med henne, och till sist vände han och
fortsatte till systern.
Men hon tittade undrande bort över vidderna
och tänkte:
Vad kan han ha för sig nu?
Hon ryckte häftigt till, någon hade helt
plötsligt slagit armarna om henne och tryckte henne
intill sig.
— Nu skall du inte slippa ifrån mig, viskade
fogden hett.
Ursinnig slet hon sig ur hans klor.
— Om ni rör mig en enda gång till, så klöser
jag ögona ur er och ställer till ett sånt väsen att
det hörs över hela byn.
— Sch, Jagus, jag har ju med mig en present
åt dig, och han stack en knippa koraller i hennes
hand.
— Dem kan ni hänga där bak på er själv, jag
frågar inte efter era presenter mer än så...
— Jagna, så du bär dig åt! stammade han
häpen.
— För att ni är ett gammalt svin, ja! Och ni
understår er inte att komma inig för när!
Hon rusade ursinnigt sin väg och koin
infa-rande i stugan som ett stormväder. Modern satt
och skalade potatis, Jendrzych mjölkade korna ute
på gården. Med en fart grep hon sig an med
kvällssysslorna, men hon darrade alltjämt av ilska.
Så snart det började skymma gav hon sig av igen.
— Jag tittar in till klockarns ett slag, sade
hon i dörren.
Hon gick ofta dit nuförtiden och hjälpte dem
med ett som annat för att snappa upp något om
Jasio.
Också nu sprang hon åstad full av längtan att
få höra något om honom och med ett stilla hopp
att hon just i dag skulle få höra något nytt.
Det lyste i Jasios rum, Michal satt därinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
