Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’223
tjugu kopek för morgen. Han tystnade, torkade
glasögonen och sade liksom för sig själv:
— Herr naczelniken säger att om ni fattar
beslutet i dag, så skall han låta börja bygget redan
i år, och nästa höst får barnen börja gå i skola.
Han tystnade, men ingen tog till ordet, var och
en funderade för sig själv och krökte rygg som
under tyngden av den nya skatten. Till sist
utlät sig fogden:
— Har ni riktigt hört vad herr skrivarn har läst ?
— Visst har vi hört, vi är väl inte döva heller,
svarades det här och där.
— Den som är emot kan stiga fram och säga
sin mening.
De började knuffa varann i sidan, klia sig i
huvudet, se på varann och på de främsta, men
ingen ville vara den förste att ta till ordet.
— Ja då så, då beviljar vi skatten med
detsamma och ger oss hem, föreslog fogden.
— Alltså, alla samtycker enhälligt? frågade
skrivarn högtidligt.
— Nej! Nej! skrek Grzela och ett tiotal med
honom.
— Vi behöver inte en sån där sorts skola! Vi
vill inte! Vi har nog med skatter ändå! Nej!
ropades det nu från alla håll och allt djärvare och
trotsigare.
Vid oväsendet trädde naczelniken ut och blev
stående på tröskeln. De tystnade vid hans åsyn,
och han strök sitt hakskägg och sade i välvillig
ton:
— Hur står det till, gott folk?
— Gud löne! svarade de i första ledet, trängda
och knuffade av hopen bakom, som ville höra
vad naczelniken sade. Han hade lutat sig mot
fönsterposten och ordade något på sitt språk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
