- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
234

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’234

var stor och stark och ursinnig och påken susade
genom luften, överkonstapeln förstod att han var
bet och försökte vända alltsammans i skämt.

— Ha ha ha, nu tror jag vi lura dig, skrattade
han och drog sig baklänges. Men då han kommit
på litet håll knöt han näven och röt:

— Vi skall nog träffas igen och språkas vid!

— Må pesten ta dig dessförinnan! skrek Antek
tillbaka.

Håhå, han vart rädd och låtsades det var skoj.
Men jag skall allt språka med dig också, bara jag
träffar dig på ett lägligt ställe, muttrade han och
följde dem med ögonen tills de voro utom synhåll.

Den där andre tussa dem på mig, det nötet, han
trodde de skulle ta mig som hund tar hare. Det var
för att jag satte mig emot, förstås, rättvisan
smakar’n inte, funderade han. Han var nu
nedanför herrgårdsträdgården ett stycke på andra sidan
byn, och han satte sig i skuggan för att vila litet,
för han skalv ännu i hela kroppen och svetten rann
om honom.

Genom spjälstaketet skymtade den vita
herr-gårdsbyggningen, som stod i en lärkträdsdunge.
De vidöppna fönstren gapade som svarta hål, och
på förstubron satt herrskapet, tydligen i färd med
att spisa, för betjänter gingo och passade upp
och det slamrade och klirrade, ibland hördes
muntert skratt.

De har det bra de där. De äter och dricker
och har inga bekymmer, tänkte han och grep sig
an med brödet och osten, som Hanka stoppat i
hans ficka.

Han åt långsamt och lät blicken fara över de
väldiga lindarna, som kantade vägen. De stodo
i full blom och surrade av bin, och han andades
välbehagligt in den söta, solvarma doften. Borta
i trädgårdsdammen snattrade en anka, och
grodornas sömniga kväk nådde också hans öra, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free