- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
235

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’235

snåren prasslade alla möjliga slags småkryp, ute
på fälten raspade syrsorna till ibland, men efter
någon stund började allt förstummas, som domnat
i solhettan. Allt vad liv hade gömde sig undan
och lade sig stilla. Endast svalorna susade utan
rast genom luften.

Eftermiddagssolen gassade så obarmhärtigt att
det gjorde ont i ögonen, själva skuggorna ångade
av värme, de sista vattpussarna torkade upp, och
från sädesåkrar och solstekta trädor kom det
pustar som ur ett ugnsgap.

Sedan han vilat ut ordentligt började Antek
raskt gå mot den närbelägna skogen. Men knappt
hade han kommit ut på öppna vägen förrän han
tyckte han vandrade rätt igenom brinnande eld.
Han drog av sig rocken, men svetten rann
likafullt, och den genomvåta skjortan smet åt om
kroppen som glödgad plåt. Han drog av stövlarna
också och vadade barfota genom sanden, het
som aska.

De spinkiga björkarna utefter vägen kastade
ännu ingen skugga, den tunga rågen lutade över
vägen och blommorna slokade. Ingenstans syntes
en människa eller en fågel eller en levande varelse,
inte ett löv, inte minsta strå rörde sig, det var
som om Middagsspöket hade böjt sig över världen
och med sina torra läppar sugit var droppe must
och kraft ur den försmäktande jorden.

Antek gick allt långsammare. Han tänkte på
sockenstämman, och ibland satte ilskan åt honom,
ibland måste han skratta, och ibland kände han
bara missmod.

Vart kan en komma med slika ena? Bara de får
se en grårock blir de hariga... Bleve de befallda
att lyda naczelnikens stövel, så lydde de. Kors
såna nöt, såna nöt! tänkte han ömkande och
harmset. Men sant är då att alla har det uselt, varenda
en vrider sig som en trampad mask och har sväl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free