- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
236

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’236

ten för dörren, så en kan inte begära att de skall
fråga stort efter såna där saker. Folket är så
okunnigt och eländigt, så det begriper inte ens vad
det behöver, tänkte han bekymrad och bedrövad.

Människan är som svinet, har inte lätt att lyfta
trynet mot solen.

Han grubblade och suckade, men det enda han
kom på det klara med var att också han själv hade
det illa ställt och kanske sämre än någon annam

De enda som har det bra är de som aldrig
tänker på något.

Han gick i så djupa funderingar att han så när
snavat över en lumpsamlarjude, som satt vid
vägkanten.

— Ni har väl blivit rent förbi, det är så hett,
sade han och blev stående.

— Det är ju som i en masugn, det är ett rent
gudsstraff! brast juden ut, och han reste sig,
lade remmen över sin böjda gamla nacke och
började försöka skjuta sin kärra. Den var fullastad
med lumpsäckar och trälådor, och överst stod en
korg ägg och en bur med kycklingar; som vägen
dessutom var sandig, kom han knappast ur
fläcken, fast han tog i av alla krafter, och oupphörligt
måste han stanna.

— Nuchim, du kommer för sent till schabbes,
försökte han halvgråtande sporra sig själv. Ta
bara i, Nuchim, du är ju stark som en häst...
Seså, Nuchim, ett... tu... och med ett
förtvivlans stön tog han sats och sköt kärran några
steg, men sedan stannade han på nytt.

Antek nickade åt honom och gick förbi, men
juden ropade bedjande:

— Hjälp mig, herr gårdsbrukare, jag skall
betala bra, jag orkar inte mer, jag orkar intel
Han föll framstupa över kärran, blek som ett lik,
alldeles uppgiven.

Antek vände om, och utan att säga ett ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free