- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
241

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’241

Antek gick åt sitt håll, likaså ursinnig.

— Det där satpacket! mumlade han. När han
behövde bönderna, då krusa han dem, aset där!
Själv är han inte värd en stekt lus, men andra
skäller han för bondlymlar, och i ilskan
sparkade han omkull varenda flugsvamp som kom i
hans väg.

Han hade just kommit ur skogen ut på
poppel-vägen, då han tyckte sig höra bekanta röster. Han
tittade sig omkring. I skuggan av björkarna under
vägkorset höll en dammig kärra, och i skogsbrynet
stodo klockarns Jasio och Jagna.

Han gned sig i ögonen, alldeles viss att han såg
i syne; men nej, de stodo där bara ett stenkast
ifrån honom och tittade på varann och logo
över hela ansiktet.

Han blev inte litet förvånad och spetsade ivrigt
öronen, men fast han hörde rösterna kunde han
inte uppfatta ett ord av vad de sade.

Hon var på hemväg från skogen, han kom
åkande och de möttes, tänkte han. Men i detsamma
kände han ett sting i hjärtat, han mörknade och
en frätande misstanke satte sig fast i honom.

Nej, det var nog överenskommet!

Men när han såg Jasios prästdräkt och hans
ljusa, fromma uppsyn, lugnade han sig och drog
en suck av oändlig lättnad. Han kunde bara inte
förstå varför Jagna hade klätt sig så grann för att
gå till skogen. Och varför hennes blåa ögon lyste
så där. Och varför de röda läpparna darrade och
hela ansiktet strålade. Han slukade henne med
lystna vargögon, då hon lutande det välvda
bröstet räckte fram en liten spånkorg åt Jasio, som
plockade till sig bär och stoppade dem ömsom
i sin egen mun, ömsom i hennes...

— Så gott som präst redan och leker som en
barnunge! mumlade han föraktfullt och styrde
16. — R c y m o n t. Bönderna. IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free