- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
242

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’242

hemåt med raska steg, för på solens ställning såg
han att det redan led mot vesperdags.

Bara jag inte rör vid den där taggen, känner
jag den inte, tänkte han om Jagna. Men så snålt
hon titta på honom, det såg ut som om hon ville
äta upp honom! Nå, det må hon, det må hon...

Men det var fåfängt att försöka komma ifrån
henne. Taggen satt där och sved.

Och för mig springer hon som Tör pesten.
Jojo, nykokt smakar bättre än uppvärmt, men
med Jasio mödar hon sig nog förgäves. Hans
förbittring steg och steg. Somliga är som
hyn-dor, vem som visslar, så kommer de rännande.

Han nästan sprang framåt, men de bittra
tankarna sprang han inte ifrån. Han mötte åtskilligt
med folk, men såg dem inte ens. Han sansade sig
först då han strax utanför byn fick se
klockar-mor sitta vid dikeskanten med sin stickstrumpa.
Minsta pojken låg och rullade sig framför henne
i sanden, och en flock halvplockade gäss betade
gräset mellan popplarna.

— Har klockarfrun gett sig av ända hit med
gässen? Han stannade och torkade sitt svettiga
ansikte.

— Jag har gått för att möta Jasio, han måste
vara här alldeles i draget.

— Jag gick just om honom i skogsbrynet.

— Jasio? Då kommer han nu då! ropade hon
till och sprang på fötter. Var tar ni vägen, era
rackare? Gåsa, gåsa, gåsa! skrek hon åt gässen,
som helt oförhappandes hade givit sig in i rågen
utmed vägen och pickade av alla krafter.

— Vagnen höll vid korset, och han stod och
prata med något kvinnfolk.

— Det var väl någon bekant han träffat på.
Då är han strax här. Den rara pojken, han kan
inte gå förbi en främmande hund ens utan att
klappa honom. Men vem var det han hade mött?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free