- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
247

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’247

prästen äntrade upp, och då han kommit i
jämbredd med svärmen, började han treva med
fingrarna i den och leta efter drottningen.

— Där är hon! Nå, gudskelov, nu rymmer de
inte. Rök nerifrån, Jasio, de kryper isär, befallde
han och rafsade åt sig bien med bara händerna.
Det bekom honom inte en smul att de myllrad©
på hans hjässa och kröpo över ansiktet, han bara
småpratade med dem och öste och öste med fulla
händer, för det var en väldig svärm.

— Akta er! De håller på och blir arga, de kan
stickas, varnade han, medan han kiev ner från
stegen, omgiven av en hop surrande bin.
Nedkommen sträckte han sållet framför sig så
allvarligt och högtidligt som om det varit
monstran-sen, Jasio svängde rökelsekaret omkring honom,
Jambrozy ringde och stänkte vatten, och hela
processionen styrde kosan till bigården bakom
prästbostället, där ett trettiotal kupor stodo radade
och där det hördes ett surr som om de skulle till
att svärma allihop.

Prästen grep sig an med att ösa in bina, och
Jasio, som var duktigt hungrig och trött, smög
tyst därifrån och gick hem.

Det blev en glädje i huset förstås och
omfamningar och kyssar och frågor i långa banor. Då
första förtjusningen lagt sig, hade de honom att
sätta sig till bords och dukade upp och lade för
honom allt möjligt gott, bjödo och trugade. Hela
huset genljöd av spring och ivriga röster, för alla
ville de både passa på honom och vara i hans
närhet. Mitt i värsta oredan kom Grzela, fogdens
bror, och frågade oroligt om de hade sett till
Roch. Men ingen hade sett skymten av honom.

— Jag kan inte finna honom någonstans, sade
han bekymrat, och utan att inlåta sig i samtal
sprang han vidare för att fråga i stugorna. Knappt
hade han gått förrän det kom bud efter Jasio från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free