- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
248

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’254

prästgården. Han sträckte ohågat på sig, men gå
måste han ju.

Prästen satt på förstubron vid kvällsvarden.
Han kysste honom faderligt, bjöd honom sitta
ner och sade vänligt:

— Jag är glad att du har kommit hem, så jag
får någon att läsa breviariet med. Vet du hur
många svärmar jag har i år? Femton du! Och
lika kraftiga som de gamla är de, flera har redan
en kvarts kupa full med honung. Det skulle ha
varit ännu fler, men jag satte Jambrozy att vakta
bigården, och han somnade, den gamla rackarn,
och bina — huitt! — i väg bort till skogen. Och
en svärm har mjölnarn stulit för mig. Han stal
den, säger jag dig! Den slog ner i lians
päronträd, han påstod den var hans och ville inte höra
talas om att lämna den tillbaka. Han är rasande
för tjurens skull och hämnas så gott han kan, den
tjyvstrykern. Har du hört det där om Felek?...
Aj, de sticks ju som getingar de där rackarna!
stönade han och slog med näsduken åt flugorna,
som ideligen slogo ner på tonsuren.

— Jag vet bara att han sitter på citadellet.

— Om det bara sluta med det! Ja, som man
kokar får man äta. Jag tala och jag förmana, men
den åsnan ville inte höra på, och nu sitter han
där vackert. Gubben är en narr, men det är synd
på Felek, han har gott huvud, den skälmen, och i
latin är han så slängd som en biskop. Men de’t
går så där, när man har fullt med griller i huvet
och vill ta solen på grepen. From kalv diar två
mödrar, du, fortsatte han saktare och värjde sig
allt mattare mot flugorna. Kom det ihåg, Jasio.
Kom det ihåg, säger jag dig.

Huvudet sjönk mot bröstet, och han nästan
försvann i den djupa länstoln, men då Jasio reste sig
slog han upp ögonen och mumlade:

— Bina har tröttat ut mig. Kom om kvällarna, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free