- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
258

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’258

lyste, hon strålade och log hela hon, så att till
och med gammelgubbarna följde henne med
ögonen, och pojkarna började svärma omkring henne
på nytt och stå och sucka utanför hennes stuga.
Men hon gav dem alla respass.

— Om ni också står där tills ni växer fast, har
ni ingenting för’et, gäckades hon.

— Hon gör narr av varenda en! Hon är så
förnäm som en herrgårdsfröken! klagade de för
Mateusz, som bara suckade bitterligen. Inte ens han
nådde längre än att han ibland i skymningen fick
sitta och språka med Dominikowa och se på
Jagna, där hon gick och styrde i stugan, och lyss
till hennes trallande. Han tittade och lyssnade så
att han blev allt mörkare i minen och allt oftare
gick på krogen och sen ställde till oväsen hemma
i stugan. Mest gick det förstås ut över Tereska.
Hon visste knappt till sig av förtvivlan, och när
hon ibland mötte Jagna vände hon henne ryggen
och spottade.

Men Jagna gick och stirrade framför sig och
såg henne inte ens.

Tereska vände sig förbittrad till flickorna, som
lågo och klappade vid dammen.

— Har ni sett så hon kråmar sig! Och hon inte
ens tittar åt folk, när hon går förbi en.

— Och hon är så pyntad som till en
avlats-mässa.

— Sitter och kammar håret ända till frampå
middan.

— Och jämt köper hon sig band och pynt,
snattrade de avundsjukt, för sedan någon tid följde
henne nu åter kvinnoblickar vassa som klor och
giftiga som huggormar, så fort hon visade sig i
byn. Vid minsta anledning började de fara ut
över henne och göra ner henne så Gud sig
förbarme. De kunde inte förlåta henne, se, att hon
var finare än någon annan och vackrare än någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free