- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
259

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’259

annan, för att nu inte tala om att hon tokade till
karlarna så där.

— Hon är så högfärdig så en kan må illa.

— Och hon klutar ut sig som en
herrgårdsfröken, och var får hon pengar till allt?

— Hå, varför står fogden så i gunsten hos
henne?

— De säger att Antek inte heller knusslar,
viskade gummorna, som hade kommit samman
på Ploszkas gård.

— Antek frågar inte efter henne ett dyft numer,
inföll Jagustinka. Nu är det en annan som är på
tapeten, skrattade hon så menande att de började
sätta åt henne i kapp, men hon höll tand för tunga,
och till sist sade hon:

— Jag springer inte med skvaller. Ni har väl
ögon, titta efter själva.

Och från den stunden var det väl hundra par
ögon som lågo efter Jagna som stövarna ligga
efter haren.

Men fast Jagna inte kunde ta ett steg utan att
möta de där lurande ögonen anade hon ändå
ingenting. Och vad angick henne för resten allt
det där, när hon var stund som helst kunde få
se Jasio och hämta förglömmelse av all världen
ur den synen?

I klockarbostället tittade hon in nästan dagligen
och alltid vid de tider då Jasio var hemma. Ibland
då han satte sig i hennes närhet och lät sin blick
vila på henne kände hon det som om hon skulle
förgås av bävande lycka, hon blev glödande het,
benen skälvde och hjärtat dunkade som en
hammare; andra gånger, då hon satt och läste med
systrarna i rummet intill, lyssnade hon till hans
röst som till den ljuvaste sång, så andlöst att till
och med klockarmor märkte det.

— Vad lyss du efter så dant?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free