- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
260

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’260

— Pan Jasio talar ju så lärt så jag begriper
inte ordet.

— Ånej, skulle tro det, skrattade klockarmor
nedlåtande. Det är i en riktig storskola han har
gått och lärt, lade hon stolt till och började
vidlyftigt berätta om sonen. Hon tyckte om Jagna
och kallade gärna på henne, för Jagna var villig
att hjälpa till med vad arbete som helst,
och dessutom hade hon titt och tätt något med
sig: än päron, än skogsbär och ibland till och med
en klimp färskt smör.

Jagna lyssnade alltid med samma begärlighet till
de där berättelserna, men så snart Jasio gick ut
fick också hon brått, som det hette hem till
modern. En av hennes fröjder var att på avstånd
följa honom med ögonen, och gömd i säden eller
bakom något träd stod hon ibland länge och såg
efter honom med sådan ömhet att hon till sist inte
kunde hålla sig för gråt.

Men det allra bästa var ändå de korta, varma,
ljusa nätterna, då hon så snart modern somnat
bar ut sin bädd i apelgården. Där låg hon på rygg
och stirrade upp i himlen, som glimtade mellan
grenarna, och förlorade sig i en oändlighet av
ljuvliga drömmar. Nattens heta andedräkt strök
över hennes kind, stjärnorna lyste in i hennes
vidöppna ögon, och mörkrets doftbräddade,
hetsande och smekande stämmor, dallret i löven, hela
den slumrande världens knappt förnimbara
andetag, ljud som liknade undertryckta suckar, rop
inifrån jordens innandöme, kvävda fnitter, allt
smälte samman inom henne till en sällsam musik.
Hon blev het och skälvande, andedräkten
stockade sig, lemmarna spände sig i sådan kramp att
hon sjönk ner i det kalla, daggiga gräset, tungt
som en mogen frukt... Och hon blev liggande
där maktlös, bräddad med helig alstringskraft,
lik de mognande fälten, lik den frukttyngda gre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free