Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’273
Gubben åt i hast en bit mat, samlade ihop sina
tillhörigheter och började ta farväl av kvinnorna.
Hanka kastade sig för hans fötter och Jozia brast
i storgråt.
— Gud vare med er, vi kanske ses igen, viskade
han rört och tryckte dem till sitt bröst och kysste
dem på huvudet så ömt som en far. Men Antek
manade att skynda, och i hast välsignade han
barnen och huset, gjorde korstecknet och rusade
i väg till stättan vid halmdösen.
— Hästarna väntar hos Szyinck vid
Skogsbygget och Mateusz kör er.
— Men jag måste titta in hos en i byn först.
Var träffas vi?
— Vid korset i skogsbrynet, vi ger oss strax
i väg dit.
— Det är bra, för jag har ännu mycket att tala
med Grzela om.
Och han försvann i mörkret, inte ens stegen
hörde man.
Antek spände för hästarna, lade ett mått råg och
en säck potatis i vagnen, talte en stund avsides
med Witek och sade sedan högt:
— Witek, kör till Szymek vid Skogsbygget och
kom sen tillbaka. Begriper du?
Pojken bara blinkade, satte sig upp i vagnen
och körde i väg så att Antek skrek efter honom:
— Saktare, du fördärvar hästarna för inig, din
bängel.
Under tiden smög sig Roch bort till
Domini-kovva, där han hade några tillhörigheter, och
stängde in sig i hennes lillkammare.
Jendrzych stod och vaktade på vägen, Jagna
tittade ideligen ut på gården, och gumman, som
satt i storstugan, lyddes oroligt.
Efter ett par dryga paternoster kom han ut,
sade några ord avsides åt Dominikowa och
kastade sin påse på ryggen, färdig att gå. Men Jagna
IS. — Re y m o n t, Bönderna. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
